Återigen har chefredaktör Anders Enquist i Livets Goda tagit på sig rollen att berätta för världen att han är störst, bäst och vackrast. Han gör det i en ledare (november 2010) där han förlöjligar vinbloggare och hånar dem för att de, enligt Enquist, hävdar att de är störst, bäst och vackrast. Men i stort sett varje argument som han använder mot vinbloggarna kan appliceras med större träffsäkerhet på honom själv. Ironiskt.
Läser man vinbloggarna får man inte det intryck som Enquist ger i sin text. Det verkar vara få, om ens någon, som försöker hävda att de är del av vinskibentetablissemanget. Eller som hävdar att de har stort inflytande.
Så Grodan undrar, vilka bloggar läser du Anders Enquist? Har du läst någon alls?
Här följer en del brottstycken ur Enquists ledare. Faktiskt ganska många brottstycken.
Intressant “debatt” som cirkulerade för någon månad sedan, om vilka som är de viktigaste och mest betydelsefulla inom vinskribentvärlden. På ena sidan stod (står) vinbloggarna och på den andra sidan de ”etablerade” skribenterna som figurerar i vad som vi kallar tryckta, fysiska media.
Men det är ju en gammal debatt inom vinpressen i Sverige, vem som är viktigast/störst/bäst/…, där inte minst Livets Goda historiskt aktivt hävdar sin egen förträfflighet framför andra.
Fast det brukar bloggosfären, och många med dem, idag kalla ”old media”, dvs det gamla sättet att kommunicera med läsare.
Bara att en sådan undersökning [om vinbloggarnas inflytande] kom till stånd, är ett tecken på att vinbloggarna har blivit ett både viktigt och intressant inslag. Det kan vi nog alla instämma i.
Det börjar ju bra. Men sen går det mest utför!
They are here to stay, gilla läget.
Ett exempel på en professionell skribents utmärkta språkbehandling (se längre ner i texten) jämfört med amatörer, som vinbloggare? Både en helt omotiverad halv mening på engelska och sedan ett ganska omotiverat och aningen vulgärt talspråk.
Men det hela har blivit lite som när man var liten och lekte i sandlådan. ”jag är större än dig så jag får sitta här…”-typ.
Det är ju just på sandlådenivå som Enquists språk (och resonemang) oftast befinner sig. Och hans envisa hackande på andra vinjournalister i Sverige är ju också verkligen i sandlådenivå. Så han borde väl känna sig hemma i den sortens argumentation. Enquist är ju utan tvivel en av de skribenter som har störst behov av att hävda sin egen storhet och som är mest känslig för kritik. Ungefär som ett känsligt litet barn som inte tål att bli motsagd. Så på sandlådenivå borde han känna sig hemma. (Skulle möjligen vara Kronstam som har större självhävdelsebehov.)
De gamla etablerade rävarna som tidigare dominerat vinlandskapet är inte ensamma längre. Det är något som dessa herrar (jo, det är oftast herrarna i vinskribenthagen som tuppfäktas mest) har oerhört svårt att acceptera, och hantera. Med resultat i ett emellanåt ganska arrogant, självbelåtet, egocentrerat och oödmjukt beteende (försvarsmekanism…?).
Här blir det ju lite förvirring i bildspråket. Är vi i hagen, där det knappast finns några tuppar, eller är det fråga om tuppfäktning? (Visserligen en detalj, men ändå intressant när det nu är skrivet av en professionell och kompetent vinskribent och journalist. Se vidare nedan.)
”ett emellanåt ganska arrogant, självbelåtet, egocentrerat och oödmjukt beteende” – fyra adjektiv som på ett utmärkt sätt beskriver de flesta av Enquists ledare i Livets Goda.
Men det här ”jag är viktigare eller lika viktig som du”-sandlådeköret, känns aningen barnsligt och mycket egocentrerat, från båda håll.
Om vi bortser från den oortodoxa (snällt uttryckt) meningsbyggnaden, så kan man kanske fråga: vad är det då Enquist ägnar sig åt i denna ledare om inte barnsligheter och egocentricitet?
Jag brukar ju inte vara känd för att fega med åsikter eller ta ställning, men här måste jag försvara båda sidor.
”Jag brukar ju inte vara känd för att … ta ställning”. Jasså, inte? Eller skriver Enquist fortare än han tänker? (Kanske inte så svårt?) Och vi får väl se längre ner i texten hur det är med att ”försvara båda sidor".
Kan alla vinbloggare kalla sig vinskribenter då? Nej, knappast. Men det kan ju inte alla skribenter som jobbar inom papperstyckt media heller kallas, skribenter alltså, vissa är ett skämt.
Det torde ju Enquist onekligen känna till väl. Flera av de skribenter vars texter måste anses vara skämt skriver ju i Enquists Livets Goda. Det har Grodan haft rikliga tillfällen att kommentera.
Dock ställs det i regel fortfarande högre krav på de skribenter som publiceras i trycket media, såvida inte skribenternas chefredaktör tittar allför djupt i vinbuteljen hela tiden.
Kan man av det dra slutsatsen att Enquist har för vana att titta allt för djupt i buteljen för det mesta? Ja, mycket talar för det. (Jodå, Enquist skrev ”allför”.) De krav han ställer på sina skribenter (eller på sig själv) är uppenbarligen inte höga, att döma av vad som publiceras i Livets Goda. Många vinbloggare skriver väsentligt bättre än Enquists skribenter. Både till form och innehåll.
Vinbloggare kan ju faktiskt vem som helts bli.
Gäller inte samma sak för de skribenter som förekommer i tryckta media? Ta t.ex. en titt på vilka som skriver i Livets Goda. Man får i alla fall intrycket att det kan vara vem som helst.
Jag kan ju köra igång en vinbloggarsida som luktar unket som dåligt vin, men vem ska och kan hindra mig? Ingen. Vi som mestadels skriver i fysiskt tryckt media blir ju, med all åsiktsrätt, ifrågasatta av vinbloggare, sommelierer och tyckare på nätet. Vi namnges och blir sågade.
Jag själv till exempel, tillhör den kategorin skribenter (fan, jag vill ju faktiskt egentligen enbart kalla mig vinälskare […]) som många gillar att attackera.
Det är nog ingen fråga om ödmjuk självinsikt, även om det nog ligger närmast sanningen: att Enquist knappast borde ståta med epitetet skribent och än mindre redaktör utan hellre begränsa sig till att vara vindrickare. Det är nog bara lite tyck-lite-synd-om-mig.
Sen har ju Enquist helt fel: en vinbloggare utsätter sig för direkt och offentlig kritik. I stort sett alla vinbloggar har en kommentarsfunktion. Skriver en vinbloggare något dumt så kan läsaren direkt komma med kritik, kritik som dessutom är synlig för alla efterföljande läsare.
Enquist, däremot, med sin överviktiga tidning, riskerar inte alls någon direkt kritik. Enquist vågar inte ens ha en sida med läsarbrev (insändare) där läsarna kan komma till tals. Fegt Enquist! De få gånger något läsarbrev publicerats i Livets Goda har det bara varit från personer som är oändligt berömmande. I själva verket verkar Enquist vara livrädd för läsarkritik.
Så jag klagar inte. Jag är väl en slags självmasochist förmodligen.
Men oj! Hela denna ledare är ju en klagan, så hur kan Anders Enquist säga att han inte klagar?
Sedan skulle Grodan föreslå att Enquist tar och slår upp ordet tautologi (för det tillhör väl knappast Enquists standardvokabulär). ”Självmasochist”...
Många vinbloggare är smått patetiska, rent ut sagt urusla. De vill gärna känna sig viktiga, betydelsefulla och märkvärdiga vilket resulterar i att det blir oerhört genomskinligt och faktiskt också helt utan hjärta.
Det är nästan som om Enquist skrev om sig själv. Patetisk och ofta rent ut sagt urusla texter. Och oerhört mån om att känna sig viktig, betydelsefull och märkvärdig. Med ett behov av att oupphörligen visa upp att ”jag dricker minsann oändligt många dyra och fina viner. Och inte bryr jag mig om vad de kostar för det är vin. Så priset har ingen betydelse!”. Om inte det är grundat i ett behov av att ”känna sig viktigt”, vad är det då? Undrar om han inte märker det? Ironi kanske? (Enquist: slå upp det ordet också när du är på gång!)
Till skillnad från de flesta vinbloggare som gladeligen erkänner att de är amatörer, hävdar dock Enquist att han är professionell både på vin och på journalistik.
Trot den som vill!
Medan andra vinbloggare faktiskt är helt formidabla och skriver helt underbart.
Det var ju trevligt att höra. Och vilka tänker Enquist på då? Jo, Anders Wennerstrand och Alf Tumble. Båda två är skribenter i Livets Goda. Tänk, inte ens när han försöker vara lite positiv mot vinbloggarna kan han låta bli att framhäva Livets Goda som bäst av alla.
Men när ska vinbloggarna själva vara kritiska och börja granska just sig själva?
Först: i vinbloggarna är det faktiskt just det man gör. Det är mycket debatt i bloggarna – till skillnad från i Livets Goda. Sedan: återigen, pratar Enquist om sig själv? När ska Enquist börja vara självkritisk och granska just sig själv och sina skribenter?
Men då måste de också vara beredda att bli ifrågasatta på ett helt annat sätt. Uttrycker du som bloggare att du är en vinskribent/journalist med inflytande, ja då får du fanimej tåla att folk kritiserar dig, att ”tunga namn” inom papperstryckt vinmedia ifrågasätter.
Vilket hot! Och vilken vinbloggare är inte beredd på det? Vinbloggarna ger alla en möjlighet att kritisera dem. Enquist gör inte det. Han ger ingen en chans att komma med kritik mot honom eller mot hans tidning. Och om någon är känslig för kritik så är det nog den store ”chefredaktören” själv. Hur många gånger har förresten Enquist skrivit en kommentar på en blogg och ifrågasatt något? (Undrar om han vet hur man gör?) Kanske en skribent i tryck är för fin för att skriva pa en blogg?
Jag som har varit etablerad i huvudsak inom tryckt media, känner mig inte det minsta hotad av vinbloggare eller det interaktiva mediumet.
Nehej. I så fall, varför skriver Enquist en hel ledare vars enda syfte är att kritisera och förlöjliga vinbloggare? (Undrar förresten om han menar ”mediet”? Eller börjar han bli spirituell?)
Skillnaden med bloggare och tryckt vinmedia är dock att vem som helst kan skapa en vinblogg, vem som helst. När som helst. Men inte vem som helst kan starta en vintidning och samtidigt hålla igång en hemsida som är hyfsat fungerande. Dessa båda delar kostar stora pengar och kräver ledning, sälj, hålla ihop ett antal journalister, jobba under deadlinepress, underhålla social kompetens och så vidare och så vidare.
Det faktum att Enquist startat Livets Goda visar väl med all önskvärd tydlighet att ”vem som helst” kan starta en vintidning, bara man har tillräckligt med pengar. Inte behöver man kunna skriva i alla fall (t.ex. veta att det heter ”skillnaden mellan abc och xyz”). Och knappast heller kunna särskilt mycket om vin.
Problemet för vinbloggare framöver tror jag, är att det kommer gå inflation i vinbloggarsidor. Sedan kan ju alla säga att ”jag är bäst” eller försöka skrika högs, men utbudet kommer att ställa till det.
Har det gått inflation någonstans i vinmedia så är det väl i Livets Godas antal sidor. Och så är vi där igen om ”jag är bäst”. Det finns nog ingen i vinvärlden som har sådant behov av att hela tiden skrika ut till världen att ”jag är bäst” så mycket som Anders Enquist. Tja, det skulle väl kanske vara Bengt-Göran Kronstam i så fall.
I framtiden [gäller för tidningar] kvalitet istället för kvantitet. En exklusivitet, som kommer att uppmärksammas. Den tidning som kan vara aktiv och aktuell på internet med allt vad det innebär och samtidigt ge ut en påkostad fördjupande produkt i tryck, i samarbete med BRA och DUKTIGA vinskribenter och vinbloggare med de allra bästa vinskribentkapaciteterna, kommer att vara en vinnare. Där vill och ska Livets Goda i framtiden vara.
”Kvalitet i stället för kvantitet.” Kan vi hoppas på att det innebär att Livets Goda kommer att minska på sina överviktiga och uppsvullna tidningar, och istället satsa på innehållets kvalitet?
Börjar det bli lite upprepning? Anders Enquists och Livets Godas ”jag är bäst”. Helt OK att hävda kanske? Fast inte OK om en vinbloggare säger så förstås.
Sen får väl Grodan konstatera en del ytterligare saker med tanke på det uttalandet: Ganska många av Livets Godas nuvarande skribenter kommer att få sparken. I framtiden ska ju Enquist kräva att skribenterna är både bra och duktiga (vissa är onekligen duktiga, men många är det inte). Vissa av dem skulle ha svårt att få några läsare alls om de vågade sig på att skriva en vinblogg. På internet kan man inte leva på en egensinnig chefredaktör som framför allt är en duktig annonsförsäljare och som därför har råd att ge ut en tidning med ibland bra men allt för ofta mediokert innehåll.
Och man kommer alltså att bygga om Livets Godas webbsajt. Inte bara var Livets Goda mycket sen med att upptäcka internet, men den satsning man gjort på sin sajt är ju inte så imponerande.
Så till sist Anders (nu talar jag till mig själv igen, en vana som bara blir värre och värre desto äldre jag blir, min fru säger att det beror på allt vin… va?), handen på hjärtat då, vem är det som är viktigast då, vinbloggare eller tryckt vinmedia och dess skribenter?
Hm… Me, myself and I?
Där har vi nog Enquist i ett nötskal.
Det är ändå märkligt att om man nu tycker att frågan är irrelevant, att man ägnar en hel ledare åt det. Om det nu inte bara är en förevändning för att ytterligare en gång säga att Anders Enquist och Livets Goda är bäst.
Samtidigt är det ju ironiskt att ledaren understryker att tryckt media är bättre därför att det finns kvalitetskrav och kompetens där, och att artiklar granskas av en redaktör och av kollegor. Ironiskt därför att Livets Goda är ju en tidning där uppenbarligen chefredaktören inte gör något av detta. Varför är det annars så många mediokra artiklar i Livets Goda? Och dessutom en chefredaktör som inte ens själv klarar av att skriva bra, eller ens hyfsad svenska.
De flesta vinbloggare har för länge sedan lämnat bakom sig sandlådenivån, men det Anders Enquist skriver och producerar är allt för ofta knappt i nivå med en skoltidning på högstadiet.
Inlägg
