2012-02-01

Ytterligare en vinskribent sällar sig till översättarskrået?

Anna Henning Moberg skriver för Livets Goda. Hon har skrivit en artikel om hur Michel Chapoutier kritiserar naturviner. I artikeln nämner hon i förbigående att ett av citaten kommer från Decanter.

Här är Anna Henning Mobergs artikel: Chapoutier skeptisk till naturviner

Den nyfikne Grodan tittar förstås efter på Decanter och hitta en artikel om att Michel Chapoutier är kritisk till naturliga viner: Chapoutier pours scorn on natural winemakers

Visst kan man i pressen hitta information hos andra, det gör till och med många hedervärda dagstidningar. Men att bara rakt av översätta en artikel är väl textstöld?

I Grodans glosögon ser det nog ut som om texten helt enkelt är stulen från Decanter. Hur kan en journalist med någon sorts yrkesheder göra sådant och hur kan en redaktör tillåta att sådant publiceras? För att inte tala om att man för läsarna bakom ljuset och ger intrycket av att Livets Godas skribent gjort ett seriöst arbete.

Vad tycker du, är Anna Henning Mobergs text en artikel eller är det en översättning? Har Grodan fel?

2011-11-19

Stackars Alsace

Det har varit lugn på vingrodefronten på senare tid, mest därför att Grodan haft mycket annat att stå i, knappast på grund av att grodor hotas av utrotning. Tyvärr.

Som ett lättsamt mellanspel blir det en grodsamling från en text i Dagens Nyheter.

Den är skriven, förstås, av Bengt-Göran Kronstam, som ju trots sin mångåriga träning är en av de vinskribenter som skriver den mest besynnerliga prosan, en egen svenska (pga att det är i DN?). Hans språk och hans meningskonstruktioner är ofta svårbegripliga och förvirrade (och förvirrande) – och ibland helt obegripliga.

Så hugger vi in på textens grodor:
Variationen är dock stor mellan distriktets viner, beroende på en mångfald av druvsorter.
Beroende på: "att det finns många olika druvsorter" förmodar Grodan.

Till bilden hör också att man i Alsace inte låter druvans karaktär fördunklas av att vinet lagras på fat av ny ek, så jämförelsen blir särskilt tydlig här.
I Alsace lagrar man vinet på nya ekfat men man är så skicklig i sin vintillverkning att vinerna ändå får tydlig druvkaraktär. (Fast vet man vad som menas så kan man ju faktiskt läsa texten som vore den korrekt.)

Alla vinerna i dagens provning är dessutom torra, trots extrema variationer i aromprofilen.
Om det är stor skillnad på vinernas aromatiska karaktär så borde de alltså vara söta?

Försök hitta ord
Kanske är det författarens devis? (Med tanke på de mycket märkliga ord som ofta dyker upp i BGK:s texter.)

I Alsace är Pinot Blanc ofta synonym med ­Auxerrois, utan att det framgår av ­etiketten.
Även här är det så att om man vet vad skribenten menar så kan man förstå texten. Vet man inte vad skribenten menar så är det obegripligt. (I Alsace odlar man både pinot blanc och auxerrois. Det är två olika druvsorter, men med snarlik karaktär. Det märkliga är att använder man auxerrois så skriver man ändå pinot blanc på etiketten. Med andra ord, auxerrois får kallar pinot blanc på flaskan.)

(Pinot Gris) är en druvsort som är mörkt kopparfärgad, vilket också framgår av druvans tyska namn: Grauburgunder.
Men det framgår alltså inte av dess franska namn? En verkligen meningslös kommentar…

(Gewurztraminer har) en bestämd kryddighet som du känner i gommens tak (till skillnad från jodighet som är en bitterhet som upptäcks ner mot struphuvudet).
Tja, kanske känner Kronstam kryddor i gommens tak eller bitterhet långt ner i halsen. Men han kanske har mer utvecklad uppsättning smaklökar än vi vanliga konsumenter? (Eller är det texten som ger en bitter eftersmak?)

Läs hela detta litterära mästerverk av Sveriges mest framstående vinskribent: Kronstams Vinskola: Del 9/Fyra druvsorter, samma ursprung

2011-08-15

Befolkningsgrupper och svenskar

I en artikel med rubriken Unga, snygga, smarta S-A vinmakare på gång skriver Elke Jung på Vinbanken så här
Reflektion om ett Sydafrika som leverantör av designade viner a la smaker som vanilj, choklad och kaffe finns i min tanke. Landet har förvisso platsen och tekniken samt såklart, en tillåtande lagstiftning. Beklämmande är dock själva utvecklingen av smaksatta viner som inte kan leda till någon annan plats än bottenskrapet. Vin av den kalibern är något helt annat än ”äkta vara” vill jag påstå. Vet man sedan att den tilltänkta målgruppen är Sydafrikas svarta befolkning är syftet mer beklämmande. Utan att vara moraliserande, men nog finns viktigare insatser att göra för den befolkningsgruppen som ofta lever under mycket svåra betingelser. Alkoholdryck kan knappast vara ett svar på det eller ens en god gärning.
Grodan avstår från att kommentera Elke Jungs språk denna gång (inte en av de starka punkterna; mycket konstigt ibland. Hängivenheten får nog mer poäng) utan låter dig, läsare, helt enkelt fundera på hur ovanstående avsnitt egentligen ska tolkas.


2011-08-10

Det är svårt att räkna. Och svårt att göra ett bra jobb.

Om Anders Enquist på Livets Goda någonsin gick ut gymnasiet så var nog inte matematik hans starka sida. (Vid närmare eftertanke, inte svenska heller. Men kanske var han duktig i gymnastik. Där lär man sig ju att spänna musklerna.)

Läste just om Livets Godas vinpersonlighet 2011 (som de av någon löjlig orsak kallar 'Livets Goda Hall of Fame': "Livets Goda delar ut Livets Goda Hall of Fame"! Vad betyder det?).

Där ser Grodan att Livets Godas medarebetare inkluderar ”flera av världens ledande sommelierer”. Jaså? Kan vi få de namnen tack? Måste vara något Grodan missat.

Vad Grodan vet skriver Andreas Larsson regelbundet om ”vad jag drack härom månaden” (tung journalistik!), men vilka är alla de andra ”flera världsledande sommeliererna”?

Det är visserligen Anna Henning Moberg som skrivit under texten men Grodan har svårt att tro att det är någon annan än Anders Enquist som ligger bakom den fåniga hyperbolen.

Man kan ju också fråga sig vad detta med att ha ”flera av världens ledande sommelierer” som medarbetare i en tidning innebär. Och varför man vill stoltsera med det.

Om Grodan drar en parallell skulle det kunna se ut så här: ”På vår restaurang, som nått upp till gastronomins toppar och nått stjärnstatus i Michelins Guide Rouge, arbetar ett flertal journalister och skribenter i köket”.

Är det något som skulle locka dig att gå på den restaurangen? Inte lockar det Grodan!

Och det illustreras också ganska väl av de texter som Livets Goda publicerar. Det är sällan som man anstränger sig för att skriva bra och innehållsrika texter i den tidningen. Det är ofta som man publicerar mediokra texter, skrivna av personer som (förmodar Grodan) man tror säljer eftersom man tror att de är vinkändisar. (Eller kanske som chefredaktören gillar att frottera sig med?) Men som tyvärr inte kan skriva. Precis på samma sätt som om man satte en journalist i köket. Maten skulle inte bli bra.

Allting har en förklaring!

Men det är klart – det finns ju allkonstnärer som kan göra det mesta bra. Men Livets Goda har nog inte hittat någon sådan.

Om Livets Goda ägnade sig lite mer åt god journalistik (med eller utan sommelierer – kanske helst utan) och lite mindre åt skryt så skulle tidningen bli mycket bättre.

2011-06-19

Den hemlige gästen

Vem är detta?

(Texten är klippt ur en artikel kallad ”FV recenserar recensenterna #1”. Tack för den texten!)

[han är] hedersordförande i sin egenhändigt instiftade Vinskribenternas Förening. En vanlig iakttagelse när det gäller [honom] är att han gillar att sitta på många stolar samtidigt: orreforsglas, dagspress, vinböcker, vinmagasin och "världens enda eu-certifierade tävling i prisvärde". Dessa olika fora ägnar han åt en alltmer besvärande cross-promotion av sig själv och sina varumärken.

[Han] anser sig vara expert på den svenska smaken, och delar ut råd till den genomsnittliga läsaren om vad han/hon bör köpa på Systembolaget, baserat på sin mångåriga "expertis". Sedan många år har vi känslan av att rekommendationerna - ofta med ett lätt beskäftigt tonfall - handlar om vad "du" bör dricka - "blanda med fruktsoda och du får en lättdrink som väcker sinnet utan att tynga omdömet" - snarare än att berätta vad [han] själv uppskattar.

[hans publikation] är beroende av annonser från vinbranschen för sin överlevnad, och annonsörerna är beroende av tidningens goda betyg för sina annonser. Den här omfamningen kan knappast vara gynnsam för tidningens integritet. Man är helt enkelt tvungna att skriva "Bästa Köp" och "Rekommenderas" om industriviner och bag-in-box, även om man kanske innerst inne inte vill det. Och så långt har detta gått, att själva orden blivit kontaminerade.

I en tidning för intresserade läsare är det anmärkningsvärt att man inte utgår från själva vinerna och letar upp dem varhelst de finns, utan nöjer sig med att slaviskt följa Systembolagets utsläpp. Samt att bevaka käpphästen Beställningssortimentet - men, nota bene, bara för de importörer som skickar in gratis varuprover till redaktionen. [Han] vill väldigt gärna ta åt sig äran för Beställningssortimentet, och framhåller ständigt dess fördelar, trots att samma viner bevisligen finns att köpa betydligt billigare från utlandet. Varför skriver han inte om dessa nya möjligheter?

Slutsatsen är att [han] känns omodern och med tiden lär tappa i relevans allteftersom konsumenterna blir mer självständiga

Har du inte förstått vem detta är vid det här laget kan Grodan inte hjälpa dig. Men kanske kan Finare Vinare, som skrev artikeln på sin blogg: FV recenserar recensenterna #1. Läs originalet! Det är ännu mer underhållande. Inklusive kommentarerna.

(Får grodan tillägga att prosan i FVs text är bra mycket mer välformulerad än genomsnittet för vinskribenterna, inklusive [hans egna] texter. För att ha arbetat som journalist i så många år skriver [han] en mycket märklig svenska, vilken ofta är svår att förstå p.g.a. det förvirrande (eller snarare förvirrade) språkbruket.)

2011-06-17

Varför skall det krångla till sig just om champagne?

Nu är det väl inte så ovanligt att det även krånglas till för andra viner. Men kanske är champagne extra drabbat därför att det är så trendigt, och därför attraherar intresse från personer som kanske inte alltid har så mycket talang för att skriva, i synnerhet inte om vin. Eller kanske är det för att champagne är ett lite mer komplicerat vin.

Frågan ställdes av karlgbengtsson i en kommentar till När får de självgoda vad de förtjänar? Med rätta.

Texten som han läst kommer från Winepartners, en vinimportör. (Borde det inte heta Wine Partners?)

Här är lite smakprov på vad Winepartners tror om champagne:

Champagnes Historia

Vin har gjorts i över 7000 år. Kaukasien bidrog till den stora utvecklingen av framställningen och dagens druvsorters framväxt.

Vad kan Kaukasien haft med Champagne att göra?

Områdets centrala läge har inneburit både för- och nackdelar. Nackdelen är alla blodiga slag som utspelats. Det var den mest utsatta platsen under medeltiden. Dessutom kan nämnas 1:a och 2:a världskrigen. Fördelen är att Reims varit landets kulturella centrum tack vare att många kungar krönts där.

Dom Pierre Pérignon kallas ofta för champagnens uppfinnare, men det stämmer inte. Han var benedektinmunk vid klostret Hautvillers och levde mellan 1638-1715. Däremot var han redan under sin levnadstid en känd vinmakare. Hans bidrag till champagnen var att utveckla själva metoden. Som exempel kan nämnas att blanda stilla viner och låta de jäsa en andra gång i flaskor tillslutna med kork och stålgrimma, att använda druvor från gamla stockar eftersom de hade högre koncentration och kvalité, att separera vinerna från de tre olika pressningarna där den första pressningen är bäst, att skapa ett vitt vin av blå druvor och att viner av Chardonnay förblev vita. Frågan är om inte det viktigaste bidraget var cuvéen d v s blandningen av olika druvsorter och lägen. Han uppfann även den traditionellla vertikala champagnepressen som än idag är oöverträffad. Under hans tid började man att använda engelskt glas ”verre anglais” och kork från Spanien. Troligen gjorde han sitt första mousserande vin år 1690.

Du hänger med?

I början av 1800-talet skapades ”le densimetre” av kemisten M Francois. Med den mäter man den kvarvarande sockermängden efter jäsningen. Man kunde på detta sätt undvika exploderande flaskor samt få fram fina små bubblor. 1828 exploderade 80% av flaskorna.

Vinlusen Phylloxera som härjat i hela vinvärlden kom till Champagne 1890. Det blev en stor katastrof för vinodlarna. Lösningen på problemet var att man ympade de europeiska vinstockarna med amerikanska sticklingar och fick då fram resistenta vinstockar som producerade druvor med europeisk smak. Tyvärr blev kvalitén på druvorna sämre efter detta vilket märks än idag.

Jo, varje gång Grodan dricker champagne märker den av hur mycket sämre kvaliteten är idag jämfört med på 1800-talet.

Nåväl, Grodan ska inte plåga dig mer med denna erbarmliga prosa. Men om du vill läsa mer av pekoralet så finns det på Winepartners webbsida med rubriken Champagnes Historia. Det är ett utmärkt exempel på ett sådant inom facklitteraturen.

Det är så illa att man undrar om det är någon som har översatt en text från engelska (det är ju inte ovanligt bland svenska vinskribenter att skapa sina artiklar på det sätter, som till exempel Mikael Mölstad i WoW News eller Kevin Karlsson i ”världens bästa vintidning”), men inte riktigt klarat av översättningen, och heller inte riktigt förstått texten. Letar man på internet så kanske man kan hitta originalet. Grodan har inte letat, men en läsare kanske kan avslöja var texten kommer ifrån?

Men i värsta fall är det kanske så att det faktiskt är ett originalverk, skrivet av någon välmenande men valhänt skribent.

2011-06-14

Rosa är även den färg vissa vinskribenter borde få när de rodnar av skam

Allt om Vin är på sitt sätt en förträfflig tidning – massor med roliga vingrodor att läsa. T.ex. den förra grodan där den oändligt ödmjuke Kronstam skriver om Systembolagets självförhärligande.

Men idag handlar det om rosé. Från att ha varit något vinskribenter skrev ner verkar det ha blivit något vinjournalister känner sig tvingade att hissa till skyarna. Grodan undrar om de verkligen tycker att rosévin är så gott som de skriver eller om de bara fjäskar för konsumenterna. ”Konsumenterna tycker uppenbarligen om det, att döma av försäljningen, så det är bäst att jag hänger med i trenden”?

I Allt om Vin verkar det i alla fall i senaste numret nästan bara vara rosé som gäller. Här är några pärlor ur rosétexterna (i kvalitetsnivå med Perlerose).

Välj rosé när det vita är för mesigt och det röda för kraftigt.

Skriver Bengt-Göran Kronstam, f.d. chefredaktör i Allt om Vin, om rosévinet. Hur trångsynt syn på vita viner och röda viner har man om man generaliserar på det viset?

Nåväl, låt oss gå vidare till nästa roséartikel i samma tidning, skriven av f.d. chefredaktören av Allt om Vin Håkan Larsson.

Jag vill gå så långt som att påstå att upp till hundralappen köper du mer vin för pengarna i en flaska rosé än i vitt eller rött.

Det är ju ett svepande omdöme. Larsson menar alltså att i nästan samtliga fall får du mer karaktär i ett rosévin än i ett rött eller vitt vin, om prislappen ligger under hundra kronor. Svårt att tro på. Tror han verkligen på det själv?

Men det blir bättre:

Förklaringen är bland annat att rosé i viss mån är billigare i framställningen. Det görs för snabb konsumtion och ligger inte länge hos producenten varken på tank eller i flaska, tiden mellan skörd och betalning är kort.

Gäller inte detsamma för de allra flesta röda och vita viner i prisklass under hundra kronor? Är inte de gjorda för snabb konsumtion, levererade så snart som möjligt från producenten till köparen?

Håkan Larsson, vilka röda och vita viner under hundra kronor är det du menar, som har kostsam tillverkningsprocess och som ligger och åldras flera år hos producenten innan de säljs? Larsson, upp till bevis! Eller svamlar du bara?

Det är inte slut på det roliga. Larsson fortsätter:

Och dyr fathantering förekommer nästan aldrig på denna vintyp [=roséviner]  (nya ekfat ökar grundpriset på en flaska vin med mellan 10 och 15 kronor).

Med (den outtalade men uppenbara) innebörden att dyr fathantering förekommer på röda och/eller vita viner under hundralappen!

1. Håkan Larsson, kan du nämna ett enda vin som lagras på nya ekfat och som kostar mindre än hundra kronor? Och att sedan påskina att det är något som är vanligt för röda viner under hundralappen är antingen att förleda läsaren, eller att inte reflektera över vad man skriver i texten, eller ett tecken på stor okunskap. Eller räknar Grodan helt fel i sin kalkyl?

2. Ett nytt ekfat kostar runt 6000 kronor och rymmer ungefär 300 flaskor. Det blir 20 kronor per flaska, bara i råvarupris, och väsentligt mer per flaska när det väl kommer på systemhyllan. Hur många viner under hundra får den behandlingen?

Så skriver alltså ”en av Sveriges mest framstående vinskribenter” (som han ödmjukt och opartiskt beskrivs av redaktörskollegan Michael Mölstad på Allt om Vin). Skärpning, Larsson!

(Varför skriver man sådant?)

Faktum är att rosé ofta är besvärligare – inte billigare! – att producera. Det är mycket viktigt t.ex. exakt hur länge skalen får vara med (några timmar för länge kan göra vinet för mörkt och därmed osäljbart), och att vara noga med att stabilisera vinet i slutändan, eftersom man ofta kan ha kvar lite socker i vinet. Klart besvärligare för producenten i många fall.

2011-06-05

När får de självgoda vad de förtjänar?

”För en månad sedan fick jag åter glädjefnatt när Systemet bjöd in vinjournalisterna till vad vi trodde skulle vara en sedvanlig mässa om det heliga monopolets förträfflighet. Istället möttes vi av ett öppet bord där Systemfolket bjöd in till diskussion.”
Bengt-Göran Kronstam, f.d. chefredaktör för Allt om Vin, skriver detta i sin "ledare". Han är uppenbarligen lite trött på att Systembolaget oupphörligen tjatar om hur fantastiskt bra de är: mässande om sin egen förträfflighet.

Fast man kan ju, parentetiskt, undra vad för sorts läggning Kronstam har när han får "glädjefnatt" när han bjuds in till vad han förmodar är en mässa om Systemets förträfflighet.

Längre ner i samma artikel (att kalla det ”ledare” är att använda ett allt för ambitiöst ord med tanke på det banala innehållet dessa ”ledare” oftast har) skriver Kronstam om hur han och Håkan Larsson skrivit ett brev till konkurrensverket och till EU-kommissionen för några år sedan om Systembolaget. Du är ursäktad om du inte känner till det, det är det nog inte många som gör. Men Kronstam menar att det är tack vare detta brev som nu Systembolaget beslutat sig för att bli mer kundinriktade.

Kronstam avslutar sin artikel med
[Vinimportörer och Systembolaget har upptäckt att beställningssortimentet är en guldgruva att ösa ur.] Detta är inget annat än en revolution i Vinsverige. Tacka Allt om Vin För det!

Kronstam menar alltså, i sammanfattning, att beställningssortimentets existens och urval, Systembolagets nya kundinriktning, och att man nu kan göra nätbeställningar är ett resultat av Kronstams, Larssons och Allt om Vins stora och viktiga inflytande.

Man kanske kan återanvända ett citat fån inledningen, men byt ut ”det heliga monopolet” mot något annat:
en sedvanlig mässa om Kronstams och Allt om Vins förträfflighet
Hur stor kan bristen på självkritik och självinsikt bli?

2011-03-21

Bubblor på hjärnan? Eller: Bubblor i hjärnan? Vinklubben Tre Kronor slår till igen!

Vinklubben Tre Kronor tar nog priset på upprepade egendomligheter och felaktigheter. Fast kanske inte. Det finns många konkurrenter!

Deras senaste utskick är i alla fall osedvanligt dumt.

Ta till exempel:
Så när du idag köper en Cremant så beställer du det som fram till helt nyligen var produktnamnet på mousserande vin från Champagne. Äkta vara således.

Vad tänker man när man skriver så?

Och lika underbart (från deras förra utskick):
Inget är ju som en middag med genomgående champagne.

Och rekommenderar därefter ”Louis Bouillot Crémant de Bourgogne Rosé Brut (nr 7781) 109.-“ till maten.

Det var ett läsartips till Grodan. Tack! Tipsaren kommenterar själv det hela med
”Inget är ju som en middag med genomgående champagne.” skriver man i texten. Bara det är ju ett korkat påstående, men i ett stycke om Cremantprovning…

Och det kan Grodan bara hålla med om.
Något oren doft kan komma av fatlagning, jordig, dov, citrus, äpplen och persika.

Tycker för övrigt Vin & Gastronomi om ett av dessa ”toppviner”.

Men för att inte förminska din glädje (eller frustration): här är hela sanningen från Vinklubben Tre Kronor.
Först några ord om ordet Cremant. Det har en språklig betydelse på franska som är ungefär "bubblig" och var det begrepp som användes i distriktet Champagne när man skulle beskriva ett vin som hade bubblor eftersom man tidigare gjorde både stilla vita och röda viner. Cremant var således en ytterligare variant på viner från Champagne, som beskriver den flaska som idag bara kallas för Champagne. Det ursprungliga namnet på vin som genomgått en andra jäsning i flaskan är således Cremant. När Champagne ansökte hos EU på 1970-talet om att få ensamrätt på ordet Champagne för sin produkt ansökte man också om ensamrätt på namnet Cremant. EU meddelade att om man ville ha ensamrätt var man tvungen att välja ett begrepp. En produkt kan enligt EU bara ha ett namn. Man valde då Champagne och ordet Cremant registrerades som gemensamt tillhörigt EU, alltså tillgängligt för alla vinproducenter inom EU som uppfyller de två särkraven att Cremant bara får göras på viner från druvor som handplockats samt att produkten måste ha genomgått en lagring på jäst i flaskan i minst ett år.

Så när du idag köper en Cremant så beställer du det som fram till helt nyligen var produktnamnet på mousserande vin från Champagne. Äkta vara således.

Vi vill direkt säga att det finns en begränsad mängd av vinerna. Vårt råd är att du vandrar till Systembolaget och beställer. Vill du arrangera en vinprovning med riktigt bra cremanter har du en möjlighet att beställa flera av vinerna. De har stor olikhet och passar bra till det ändamålet. Och en Cremant liksom Champagne kan du lagra och vintage cremanterna utvecklas under lagringen.

Men det är underbara produkter till i sammanhanget otroligt bra priser. Ingen tvekan således. Välj ut en eller flera och beställ. Om en vecka kan du ha en trevlig stund. Hitta på något att fira så kan du längta!

Tyvärr kan man ju av det bara dra slutsatsen att Vinklubben Tre Kronor inte är särskilt kunniga på vin, och inte heller på engelska (eller svenska!). De har säkerligen läst i Wikipedia om crémant (stycke tre under rubriken crémant), men inte förstått innebörden i texten.

Eller så har de fått sin inspiration någon annan stans ifrån. Man kan bara undra var!

2011-01-19

Jag är störst, bäst och vackrast – Anders Enquists självmål mot vinbloggarna

Återigen har chefredaktör Anders Enquist i Livets Goda tagit på sig rollen att berätta för världen att han är störst, bäst och vackrast. Han gör det i en ledare (november 2010) där han förlöjligar vinbloggare och hånar dem för att de, enligt Enquist, hävdar att de är störst, bäst och vackrast. Men i stort sett varje argument som han använder mot vinbloggarna kan appliceras med större träffsäkerhet på honom själv. Ironiskt.

Läser man vinbloggarna får man inte det intryck som Enquist ger i sin text. Det verkar vara få, om ens någon, som försöker hävda att de är del av vinskibentetablissemanget. Eller som hävdar att de har stort inflytande.

Så Grodan undrar, vilka bloggar läser du Anders Enquist? Har du läst någon alls?

Här följer en del brottstycken ur Enquists ledare. Faktiskt ganska många brottstycken.

Intressant “debatt” som cirkulerade för någon månad sedan, om vilka som är de viktigaste och mest betydelsefulla inom vinskribentvärlden. På ena sidan stod (står) vinbloggarna och på den andra sidan de ”etablerade” skribenterna som figurerar i vad som vi kallar tryckta, fysiska media.

Men det är ju en gammal debatt inom vinpressen i Sverige, vem som är viktigast/störst/bäst/…, där inte minst Livets Goda historiskt aktivt hävdar sin egen förträfflighet framför andra.

Fast det brukar bloggosfären, och många med dem, idag kalla ”old media”, dvs det gamla sättet att kommunicera med läsare.

Bara att en sådan undersökning [om vinbloggarnas inflytande] kom till stånd, är ett tecken på att vinbloggarna har blivit ett både viktigt och intressant inslag. Det kan vi nog alla instämma i.

Det börjar ju bra. Men sen går det mest utför!

They are here to stay, gilla läget.

Ett exempel på en professionell skribents utmärkta språkbehandling (se längre ner i texten) jämfört med amatörer, som vinbloggare? Både en helt omotiverad halv mening på engelska och sedan ett ganska omotiverat och aningen vulgärt talspråk.

Men det hela har blivit lite som när man var liten och lekte i sandlådan. ”jag är större än dig så jag får sitta här…”-typ.

Det är ju just på sandlådenivå som Enquists språk (och resonemang) oftast befinner sig. Och hans envisa hackande på andra vinjournalister i Sverige är ju också verkligen i sandlådenivå. Så han borde väl känna sig hemma i den sortens argumentation. Enquist är ju utan tvivel en av de skribenter som har störst behov av att hävda sin egen storhet och som är mest känslig för kritik. Ungefär som ett känsligt litet barn som inte tål att bli motsagd. Så på sandlådenivå borde han känna sig hemma. (Skulle möjligen vara Kronstam som har större självhävdelsebehov.)

De gamla etablerade rävarna som tidigare dominerat vinlandskapet är inte ensamma längre. Det är något som dessa herrar (jo, det är oftast herrarna i vinskribenthagen som tuppfäktas mest) har oerhört svårt att acceptera, och hantera. Med resultat i ett emellanåt ganska arrogant, självbelåtet, egocentrerat och oödmjukt beteende (försvarsmekanism…?).

Här blir det ju lite förvirring i bildspråket. Är vi i hagen, där det knappast finns några tuppar, eller är det fråga om tuppfäktning? (Visserligen en detalj, men ändå intressant när det nu är skrivet av en professionell och kompetent vinskribent och journalist. Se vidare nedan.)

”ett emellanåt ganska arrogant, självbelåtet, egocentrerat och oödmjukt beteende” – fyra adjektiv som på ett utmärkt sätt beskriver de flesta av Enquists ledare i Livets Goda.

Men det här ”jag är viktigare eller lika viktig som du”-sandlådeköret, känns aningen barnsligt och mycket egocentrerat, från båda håll.

Om vi bortser från den oortodoxa (snällt uttryckt) meningsbyggnaden, så kan man kanske fråga: vad är det då Enquist ägnar sig åt i denna ledare om inte barnsligheter och egocentricitet?

Jag brukar ju inte vara känd för att fega med åsikter eller ta ställning, men här måste jag försvara båda sidor.

”Jag brukar ju inte vara känd för att … ta ställning”. Jasså, inte? Eller skriver Enquist fortare än han tänker? (Kanske inte så svårt?) Och vi får väl se längre ner i texten hur det är med att ”försvara båda sidor".

Kan alla vinbloggare kalla sig vinskribenter då? Nej, knappast. Men det kan ju inte alla skribenter som jobbar inom papperstyckt media heller kallas, skribenter alltså, vissa är ett skämt.

Det torde ju Enquist onekligen känna till väl. Flera av de skribenter vars texter måste anses vara skämt skriver ju i Enquists Livets Goda. Det har Grodan haft rikliga tillfällen att kommentera.

Dock ställs det i regel fortfarande högre krav på de skribenter som publiceras i trycket media, såvida inte skribenternas chefredaktör tittar allför djupt i vinbuteljen hela tiden.

Kan man av det dra slutsatsen att Enquist har för vana att titta allt för djupt i buteljen för det mesta? Ja, mycket talar för det. (Jodå, Enquist skrev ”allför”.) De krav han ställer på sina skribenter (eller på sig själv) är uppenbarligen inte höga, att döma av vad som publiceras i Livets Goda. Många vinbloggare skriver väsentligt bättre än Enquists skribenter. Både till form och innehåll.

Vinbloggare kan ju faktiskt vem som helts bli.

Gäller inte samma sak för de skribenter som förekommer i tryckta media? Ta t.ex. en titt på vilka som skriver i Livets Goda. Man får i alla fall intrycket att det kan vara vem som helst.

Jag kan ju köra igång en vinbloggarsida som luktar unket som dåligt vin, men vem ska och kan hindra mig? Ingen. Vi som mestadels skriver i fysiskt tryckt media blir ju, med all åsiktsrätt, ifrågasatta av vinbloggare, sommelierer och tyckare på nätet. Vi namnges och blir sågade.

Jag själv till exempel, tillhör den kategorin skribenter (fan, jag vill ju faktiskt egentligen enbart kalla mig vinälskare […]) som många gillar att attackera.

Det är nog ingen fråga om ödmjuk självinsikt, även om det nog ligger närmast sanningen: att Enquist knappast borde ståta med epitetet skribent och än mindre redaktör utan hellre begränsa sig till att vara vindrickare. Det är nog bara lite tyck-lite-synd-om-mig.

Sen har ju Enquist helt fel: en vinbloggare utsätter sig för direkt och offentlig kritik. I stort sett alla vinbloggar har en kommentarsfunktion. Skriver en vinbloggare något dumt så kan läsaren direkt komma med kritik, kritik som dessutom är synlig för alla efterföljande läsare.

Enquist, däremot, med sin överviktiga tidning, riskerar inte alls någon direkt kritik. Enquist vågar inte ens ha en sida med läsarbrev (insändare) där läsarna kan komma till tals. Fegt Enquist! De få gånger något läsarbrev publicerats i Livets Goda har det bara varit från personer som är oändligt berömmande. I själva verket verkar Enquist vara livrädd för läsarkritik.

Så jag klagar inte. Jag är väl en slags självmasochist förmodligen.

Men oj! Hela denna ledare är ju en klagan, så hur kan Anders Enquist säga att han inte klagar?

Sedan skulle Grodan föreslå att Enquist tar och slår upp ordet tautologi (för det tillhör väl knappast Enquists standardvokabulär). ”Självmasochist”...

Många vinbloggare är smått patetiska, rent ut sagt urusla. De vill gärna känna sig viktiga, betydelsefulla och märkvärdiga vilket resulterar i att det blir oerhört genomskinligt och faktiskt också helt utan hjärta.
Det är nästan som om Enquist skrev om sig själv. Patetisk och ofta rent ut sagt urusla texter. Och oerhört mån om att känna sig viktig, betydelsefull och märkvärdig. Med ett behov av att oupphörligen visa upp att ”jag dricker minsann oändligt många dyra och fina viner. Och inte bryr jag mig om vad de kostar för det är vin. Så priset har ingen betydelse!”. Om inte det är grundat i ett behov av att ”känna sig viktigt”, vad är det då? Undrar om han inte märker det? Ironi kanske? (Enquist: slå upp det ordet också när du är på gång!)

Till skillnad från de flesta vinbloggare som gladeligen erkänner att de är amatörer, hävdar dock Enquist att han är professionell både på vin och på journalistik.

Trot den som vill!
Medan andra vinbloggare faktiskt är helt formidabla och skriver helt underbart.

Det var ju trevligt att höra. Och vilka tänker Enquist på då? Jo, Anders Wennerstrand och Alf Tumble. Båda två är skribenter i Livets Goda. Tänk, inte ens när han försöker vara lite positiv mot vinbloggarna kan han låta bli att framhäva Livets Goda som bäst av alla.

Men när ska vinbloggarna själva vara kritiska och börja granska just sig själva?

Först: i vinbloggarna är det faktiskt just det man gör. Det är mycket debatt i bloggarna – till skillnad från i Livets Goda. Sedan: återigen, pratar Enquist om sig själv? När ska Enquist börja vara självkritisk och granska just sig själv och sina skribenter?

Men då måste de också vara beredda att bli ifrågasatta på ett helt annat sätt. Uttrycker du som bloggare att du är en vinskribent/journalist med inflytande, ja då får du fanimej tåla att folk kritiserar dig, att ”tunga namn” inom papperstryckt vinmedia ifrågasätter.

Vilket hot! Och vilken vinbloggare är inte beredd på det? Vinbloggarna ger alla en möjlighet att kritisera dem. Enquist gör inte det. Han ger ingen en chans att komma med kritik mot honom eller mot hans tidning. Och om någon är känslig för kritik så är det nog den store ”chefredaktören” själv. Hur många gånger har förresten Enquist skrivit en kommentar på en blogg och ifrågasatt något? (Undrar om han vet hur man gör?) Kanske en skribent i tryck är för fin för att skriva pa en blogg?

Jag som har varit etablerad i huvudsak inom tryckt media, känner mig inte det minsta hotad av vinbloggare eller det interaktiva mediumet.

Nehej. I så fall, varför skriver Enquist en hel ledare vars enda syfte är att kritisera och förlöjliga vinbloggare? (Undrar förresten om han menar ”mediet”? Eller börjar han bli spirituell?)

Skillnaden med bloggare och tryckt vinmedia är dock att vem som helst kan skapa en vinblogg, vem som helst. När som helst. Men inte vem som helst kan starta en vintidning och samtidigt hålla igång en hemsida som är hyfsat fungerande. Dessa båda delar kostar stora pengar och kräver ledning, sälj, hålla ihop ett antal journalister, jobba under deadlinepress, underhålla social kompetens och så vidare och så vidare.

Det faktum att Enquist startat Livets Goda visar väl med all önskvärd tydlighet att ”vem som helst” kan starta en vintidning, bara man har tillräckligt med pengar. Inte behöver man kunna skriva i alla fall (t.ex. veta att det heter ”skillnaden mellan abc och xyz”). Och knappast heller kunna särskilt mycket om vin.

Problemet för vinbloggare framöver tror jag, är att det kommer gå inflation i vinbloggarsidor. Sedan kan ju alla säga att ”jag är bäst” eller försöka skrika högs, men utbudet kommer att ställa till det.

Har det gått inflation någonstans i vinmedia så är det väl i Livets Godas antal sidor. Och så är vi där igen om ”jag är bäst”. Det finns nog ingen i vinvärlden som har sådant behov av att hela tiden skrika ut till världen att ”jag är bäst” så mycket som Anders Enquist. Tja, det skulle väl kanske vara Bengt-Göran Kronstam i så fall.

I framtiden [gäller för tidningar] kvalitet istället för kvantitet. En exklusivitet, som kommer att uppmärksammas. Den tidning som kan vara aktiv och aktuell på internet med allt vad det innebär och samtidigt ge ut en påkostad fördjupande produkt i tryck, i samarbete med BRA och DUKTIGA vinskribenter och vinbloggare med de allra bästa vinskribentkapaciteterna, kommer att vara en vinnare. Där vill och ska Livets Goda i framtiden vara.

”Kvalitet i stället för kvantitet.” Kan vi hoppas på att det innebär att Livets Goda kommer att minska på sina överviktiga och uppsvullna tidningar, och istället satsa på innehållets kvalitet?

Börjar det bli lite upprepning? Anders Enquists och Livets Godas ”jag är bäst”. Helt OK att hävda kanske? Fast inte OK om en vinbloggare säger så förstås.

Sen får väl Grodan konstatera en del ytterligare saker med tanke på det uttalandet: Ganska många av Livets Godas nuvarande skribenter kommer att få sparken. I framtiden ska ju Enquist kräva att skribenterna är både bra och duktiga (vissa är onekligen duktiga, men många är det inte). Vissa av dem skulle ha svårt att få några läsare alls om de vågade sig på att skriva en vinblogg. På internet kan man inte leva på en egensinnig chefredaktör som framför allt är en duktig annonsförsäljare och som därför har råd att ge ut en tidning med ibland bra men allt för ofta mediokert innehåll.

Och man kommer alltså att bygga om Livets Godas webbsajt. Inte bara var Livets Goda mycket sen med att upptäcka internet, men den satsning man gjort på sin sajt är ju inte så imponerande.

Så till sist Anders (nu talar jag till mig själv igen, en vana som bara blir värre och värre desto äldre jag blir, min fru säger att det beror på allt vin… va?), handen på hjärtat då, vem är det som är viktigast då, vinbloggare eller tryckt vinmedia och dess skribenter?

Hm… Me, myself and I?

Där har vi nog Enquist i ett nötskal.

Det är ändå märkligt att om man nu tycker att frågan är irrelevant, att man ägnar en hel ledare åt det. Om det nu inte bara är en förevändning för att ytterligare en gång säga att Anders Enquist och Livets Goda är bäst.

Samtidigt är det ju ironiskt att ledaren understryker att tryckt media är bättre därför att det finns kvalitetskrav och kompetens där, och att artiklar granskas av en redaktör och av kollegor. Ironiskt därför att Livets Goda är ju en tidning där uppenbarligen chefredaktören inte gör något av detta. Varför är det annars så många mediokra artiklar i Livets Goda? Och dessutom en chefredaktör som inte ens själv klarar av att skriva bra, eller ens hyfsad svenska.

De flesta vinbloggare har för länge sedan lämnat bakom sig sandlådenivån, men det Anders Enquist skriver och producerar är allt för ofta knappt i nivå med en skoltidning på högstadiet.

2011-01-17

Vingrodan får egen vinbar!

Grodans vinbar ligger en trappan ner kan man läsa.

Vingrodan har tydligen trängt ut

gäst DJ´s, cocktails som sprutade ur baren och feststämning på topp

och annat trevligt. Nu är det kanske mindre feststämning?

Men det är nog ändå bättre med vinbar. Mer om Grodans Vinbar här. Vi ses i vinbaren!

2011-01-03

Ett hemligt arbetsverktyg i den svenska vinkritikerkåren, eller: Doft av ladugård och fläskiga viognierdruvor

Ett tips och ett konstruktivt förslag från en läsare:

Läsaren har upprörts över en (bland många) skribent som skriver obegripligt. Han spekulerar i om det kanske förekommer ett hemligt arbetsverktyg i den svenska vinkritikerkåren, som alla (eller i varje fall vissa) använder för att skriva sina provningskommentarer.

Ett exempel han tar upp är denna text av Bengt Göran Kronstam:

"Personligen blir jag inte sällan förtjust av den fläskiga viognierdruvan, men detta klarar smakprovet med en mjukt aromatisk, välgjord och väldesignad smak i torr, frisk, druvtypisk stil"

Bengt Göran Kronstam i DN eller kanske Allt om Vin

Tipsaren kommenterar:

"Blir inte sällan förtjust av" Borde kanske stå förtjust i eller tjusad av? Betyder väl att B-G K gillar den fläskiga viognierdruvan? "Men detta klara smakprovet" eller kanske inte i alla fall? F.ö. kanske det är dags att analysera B-G Ks typiska stil för att skriva väldesignade vinkrönikor.

Det är visserligen lite större variation än Per Bills omdömen men samma klyschor återkommer så ofta att frågan är om han har snabbkommandon för dem.

Onekligen speciellt skrivet. Även Grodan har svårt att riktigt förstå vad Kronstam vill ha sagt. Förstår du?

Detta hemliga vinskribentverktyg, om det nu finns, torde vara något som bygger på denna skapelse av dack.com

Kanske det!

Och om det inte finns så kanske det är en affärsmöjlighet för en händig programmerare.

2011-01-01

Nyår – champagne och bubblor som spricker

En liten champagnehistoria så här precis vid nyår?

Skrivet av Josephine Edelskog som är marknadsförare hos Chris Wine, med andra ord proffs på vin och kommunikation. Hon har även skrivit en bok om champagne: Champagne: din guide till njutning.

Två av duvorna [i champagne] är blå, trots det är drycken i det närmaste färglös! Det beror på att färgämnet, öhninent, sitter precis under druvans skal. Därför avlägsnar man skalet innan pressningen.

-Josephine Edelskog, Provningsskolan (om champagne), Chris Winenews

De måste ha många personer anställda för att skala druvorna innan pressningen! Vore intressant att beskåda: druvskalare i aktion! Och vem har hört talas om, öhh…, det där färgämnet?

Citrus återkommer även i smaken men även en hint av gröna äpplen.

Ett nytt bidrag till grodordlistan. Menar hon kanske antydan?

Men när [Pinot Noir] hamnar i sin optimala miljö anses den av många som druvan nummer ett. Den ger silkeslena druvor från grannkommunen Bourgogne.

Burgunderna anser sig nog ärade av att utses till grannkommun till Champagne. Kommunen Bourgogne! Ungefär som Pariskommunen? (blink, blink, Artberg)

Pinot meunière-druvan är ny för många. Den kännetecknas av de ludna bladen som liknar mjöl, därav namnet meunière som betyder mjölnare.

Det kanske kan vara ett ursäktligt stavfel för vissa amatörskribenter, men när en ”champagneexpert” inte vet skillnaden mellan meunière och meunier är det illa. Dessutom betyder meunière mjölnerska.

Det vore också spännande att se de där bladen som liknar mjöl!

Vid produktion av mousserande vin, icke champagne, har alla länder/distrikt olika restriktioner om vilka druvor som får användas. I vissa fall får vilka druvor som helst användas och de kan även vara inköpta ifrån andra områden/länder.

Förstår du? I Champagne har man alltså inte några restriktioner, eller hur ska man tolka det? Och hur kan man kalla det en ”restriktion” om regeln säger att man får göra vad som helst? Märklig regel i vilket distrikt nu Edelskog refererar till. Kort sagt, man kunde sagt det bättre!

[Dom Perignon] blev mest känd för att uppfinna cuvéen, dvs att göra en blandning av olika druvsorter som odlats på olika jordar och olika lägen. Idag använder sig hela världen av den s k champagnemetoden vilket de även brukar skriva ut på flaskan, Metode de Champagne, även kallad klassiska metoden.

När det var så viktigt att få till en accent på meunière (som dock blev fel) var det ju synd att det inte blev en (korrekt) accent på Pérignon. Och även synd att ’méthode’ blev ’metode’. Återigen kan det vara ursäktliga fel för många, men inte för en champagneexpert. Och cuvée är inte alls en blandning av olika druvsorter från olika jordmåner och lägen. En cuvée är inget annat än en blandning av flera viner, en blandning man gjort i en tank (cuve), även om det ofta kan vara en mycket varierad blandning i Champagne.

Sen är det ju faktiskt i de allra flesta producentregioner förbjudet att använda beteckningen ”champagnemetoden”, bl.a. i hela Europa. Det har ju Champagneodlarna sett till. Så det var länge sedan, mycket länge sedan, som det stod ”méthode champenoise” på flaskorna. Och aldrig har Grodan sett varianten ”Metode de Champagne” på en flaska (ens korrekt stavat). Har någon annan sett det?

Vad ska man då tänka på vid en provning av bubblande drycker?

I och med att drycken innehåller bubblor har man en faktor till att tänka på. Om man vill prova många olika sorter bör man prova dem i olika omgångar med högst fem sorter i varje. Dela då upp dem så rättvist som möjligt. …… Tyvärr har de icke champagnerna svårt att stå sig. Kul kan vara att smyga in en hermelin bland katterna dvs sätta in en icke champagne i champagneflighten och vice versa.

Aj, aj.

Näst steg är glasen, när man har med bubblor att göra är valet av glas ännu viktigare. Vi vill ju att bubblorna ska stanna så länge som möjligt. Glaset bör därför vara kupat och rundas inåt där näsa ska stickas ned. Även botten av glaset bör ha en mittpunkt likt en upp o nedvänd kon dit bubblorna kan söka sig för att sedan sträva uppåt.

En sån rappakalja. ”Rundas inåt där näsa ska stickas ned”! Vilken annan del av glaset bör ”även” ha en upp- och nedvänd (!) kon? Och om nu Josephine Edelskog hittar ett sådant glas kan hon vara förvissad om att bubblorna dessutom försvinner fortare än i ett glas utan denna ”kon”.

Hur bedömer man då det mousserande vinet?

Utseende; Se i glaset hur bubblorna ser ut i glaset. Är de regelbundna? Om du knappt ser några bubblor, var lugn. Glaset har ju kapslat in drycken så de finns där fur sure! Ju mindre, regelbundna bubblor desto bättre dryck.

Först börjar vi med en tautologi (okej, det är ingen riktig tautologi, men det var roligt att säga). Sedan fortsätter vi med, ja Grodan vet faktiskt inte riktigt vad. ”Glaset har ju kapslat in drycken så de finns där for sure”?

Och det allra sista är ju en uttjatad och tveksam ”tumregel” som många pseudokännare slänger ur sig utan att riktigt veta varför. (Och grodan vet inte heller.)

Och varför semikolon?

Färg; kan gå från ljus nästan genomskinlig till ljus gul till gul för att sedan bli gyllene.

Grodan är inte imponerad av interpunktionen (igen), men är i alla fall tacksam att vinet är genomskinligt. Det vore ju tråkigt med en ogenomskinlig, gyllengul champagne! Adjektiv är svårt! (Eller?)

Ju mörkare färg kan tyda på ålder men även på druvsammansättningen, dvs mer andel av de röda druvorna samt om drycken legat på ekfat.

Jo, man kan ju gissa sig till andemeningen, men nog borde det varit: ”En mörkare färg kan tyda på ålder. Det kan också tyda på att vinet innehåller mer röda druvor, eller på att vinet lagrats på ekfat.”

Doft; redan vid doften kan bubblorna spela ett spratt när de för med sig doftaromer allena.

Hursa? Kan Grodan få en förklaring?

Tja, egentligen kanske det är lite orättvist. Det är bra att man skriver en ambitiös artikel om champagne och andra mousserande viner. Speciellt i en gratistidning som Chris Winenews. Artikeln är två sidor lång med mycket text. Mer omfattande och ambitiös än många champagneartiklar i de vintidningar som vi betalar för att läsa.

Men Josephine Edelskog är professionell skribent (och marknadsförare) hos Chris Wine, och har man dessutom specialiserat sig på champagne och skrivit en bok i ämnet, så borde man kunna (och veta!) bättre.

2010-12-31

Salig är den okunnige, speciellt om 1972

Sassicaia var som bekant först ut med att producera kvalitetsviner i kustområdet av Toscana. Historien kan ni ju vid det här laget. ..... När den engelska vintidningen Decanter 1978 arrangerade en blindprovning med flera av de allra yppersta Bordeaux-vinerna årgång 1972 utsågs Sassicaia som bästa vin.

- Anders Enquist, chefredaktör och skribent, Livets Goda

Men med tanke på att 1972 är en stark (mycket stark) kandidat för att utnämnas till århundradets sämsta årgång är det knappast något att yvas över.

Kan det kanske anses vara ett yttrande som säger mer om skribentens kunskaper än om vinets kvalitet?

1972: Cataclysmic. Known to be a poor vintage. A fairly large crop of immature grapes of uneven quality. Avoid.

- Michael Boadbent, Vintage Wine

2010-12-30

För mycket (lust?)gas för Sveriges störste och bäste?

Allas vår skapare av Systembolagets goda urval och den som egenhändigt har sett till att Sverige har ett gott utbud av viner skriver ibland märkliga saker.

”Champagne och andra välgjorda mousserande viner har många gånger en överlägsen lagringspotential, förutsatt att vinet ligger svalt och korken hålls fuktig. Skälet ligger i att det utrymme som finns kvar i flaskan är fyllt av samma koldioxid som finns i de små bubblorna, i stället för det syre som annars får vinet att förvandlas till vinäger.”

- Bengt-Göran Kronstam, i Dagens Nyheter (”Allra bästa festfixaren”), m.fl. av ”Sveriges ledande” vinpublikationer

Låt oss bena ur detta. Till att börja med får man ha en viss flexibilitet i läsningen. ”Skälet ligger i” – vad betyder det? OK, Grodan kan förstå det ändå, men nog heter det ”skälet är” eller kanske ”det beror på”. Men skälet till vad? Till att mousserande viner kan lagras? (Eller om man vill vara omständlig, ”har en överlägsen lagringspotential”.)

Orsaken till att champagne kan lagras länge är alltså att det utrymmet som finns i flaskan är fyllt av koldioxid. Annars skulle vinet bli vinäger. Hur hänger då detta ihop? Nog är det så att när man korkar igen en champagneflaska gör man det på samma sätt som en vanlig vinflaska. Med andra ord är det alltså precis lika mycket luft (eller syre) i en champagneflaska som i en vanlig flaska. Men sen tillkommer det ju en del koldioxid från vätskan i flaskan, viket orsakar trycket. Men det minskar ju inte alls mängden syre i flaskans hals. Alltså, en champagneflaska innehåller i verkligheten lika mycket syre i ”halsen” som en vanlig vinflaska. Faktafel av Kronstam. Eller har Grodan missat något?

Men låt oss gå med på Kronstams resonemang. Han säger sedan att om inte utrymmet vore fyllt med koldioxid så skulle champagnen/vinet bli till vinäger. Då borde ju alla viner som inte har dessa magiska bubblor snabbt bli till vinäger. Har ni märkt det? Inte? Konstigt!

Det här var nog det konstigaste i artikeln, eller i alla fall det som fick Grodan att reagera. Men sen har vi ju flera andra groteska grodor.

Hela artikeln slår nog rekord i klyschor:

- ”Min Gud, jag dricker stjärnor”, påstås Dom Pérignon ha ropat
- Art Buchwalds omskrivning: ”Det smakar som när mitt ben sover.”
- ”I seger förtjänar jag det, i nederlag behöver jag det”, är ett konstaterande som tillskrivs både Napoleon och Churchill.
- ”En magnum är perfekt för två, om bara den ena dricker”
- "champagnen ska vara kall, torr och gratis"

- Bengt-Göran Kronstam, i Dagens Nyheter (”Allra bästa festfixaren”), m.fl. av ”Sveriges ledande” vinpublikationer
Klyschtätheten är imponerande. Det är väl bara det där med att champagne är det enda som kvinnor kan dricka och fortfarande vara vackra som saknas. Men det kanske Bengt-Göran Kronstam inte vågar skriva i dagens jämlika Sverige.

Det kanske helt enkelt är extra lätt att producera artiklar om man bara rapar upp allmängods och uttjatade citat. Har DN ingen redaktör?

Langlois Crémant de Loire Brut (nr 7404, 119 kr) lanserades på Systembolaget i oktober, efter flera lyckosamma år i beställningssortimentet. I denna skattkammare fick vinet möjlighet att mogna ut på ett förtjänstfullt sätt och importören fick därför tillverkaren att hålla på de flaskor som nu finns på Systemet för att uppnå samma mognadsgrad.

- Bengt-Göran Kronstam, i Dagens Nyheter (”Allra bästa festfixaren”), m.fl. av ”Sveriges ledande” vinpublikationer

Förstår du vad Kronstam menar? Då är du lyckligt lottad! ”I denna skattkammare fick vinet möjlighet att mogna ut” (vad gör ett vin när det ”mognar ut” till skillnad från ”mognar”?), betyder det att vinet sålde så dåligt att buteljerna blev liggande och fick några extra år på nacken? Hur kom det sig då att det kom in i det fasta sortimentet dit bara storsäljarna kommer?

Och menar Kronstam att importören sen har sagt åt producenten att ”nu får du lagra vinerna några år extra innan vi köper dem”? Vilken producent skulle gå med på det? (Om det nu inte är så att vinet är så dåligt att ingen annan vill köpa det.) Förbryllande! Det sålde så dåligt i beställningssortimentet att det kom in i det ordinarie, sen övertygade importören producenten att inte sälja vinet omedelbart till Systembolaget utan istället sitta på det några år extra. Logiken är svår att få ihop för Grodan. Men Bengt-Göran Kronstam i Dagens Nyheter och chefredaktör på Allt om Vin kan.

Möjligen kan man vara tacksam för att vi denna gång i alla fall slapp få det påpekat att beställningssortimentet ("skattkammaren"?) existerar uteslutande tack vare Bengt-Göran Kronstams initiativ och ingripande. Utan Kronstam hade vi aldrig haft något beställningssortiment, och ännu mindre det breda urval av viner, som finns idag på Systembolaget. Det brukar ju Kronstam annars sällan underlåta att påpeka. Ödmjukast.


Allra längst når champagnen i magnumbutelj. Skälet är att flaskhalsen är mindre i förhållande till flaskans rymd.

- Bengt-Göran Kronstam, i Dagens Nyheter (”Allra bästa festfixaren”), m.fl. av ”Sveriges ledande” vinpublikationer
Det här hör man nästan till leda av diverse vinskribenter. Först kan väl Grodan konstatera att Kronstams förklaring nog torde vara obegriplig för alla av hans läsare, utom för dem som redan vet vad det handlar om (”flaskhalsen är mindre i förhållande till flaskans rymd”). Sen kan det väl knappast vara många av Kronstams läsare som är intresserade av magnumchampagner. Han riktar ju noga in sig på budgetsegmentet och boxviner i det mesta av vad han skriver.

Av alla uttjatade upprepningar kring denna dryck är den mest missriktade att man ska börja med det godaste och spara budgetskumpan till tolvslaget. Det rådet bör bara följas av dem som tror att njutningen ligger i överflöd. Drick bara så mycket att du har smaklökarna i behåll ända fram till midnatt! Champagne är lika gott före som efter maten – till den med, för den delen.

- Bengt-Göran Kronstam, i Dagens Nyheter (”Allra bästa festfixaren”), m.fl. av ”Sveriges ledande” vinpublikationer

Ta alltså gärna fram din lagrade Krug Grand Cuvée eller din Dom Perignon från åttiotalet vi midnatt på nyårsafton. Uppskattar du den inte till fullo har du helt enkelt druckit för mycket till nyårsmiddagen.

Grodan undrar hur nyårsmiddagen och nyårsfirandet ser ut hemma hos Kronstams! Blir det en aperitif före middagen? Kanske ett glas champagne eller två att börja med? Fisk eller skaldjur till förrätt, med ett gott glas vitt eller två? Något härligt vilt till varmrätt? Med några glas mustigt rött (men i alla fall inte boxvin på nyårsafton!)? Ost? Efterrätt? Med lite gott vin till? Kaffe och cognac? Hur många glas vin mm blir det totalt? Uppåt en flaska per person? Eller dricker kanske Kronstam vatten genomgående för att spara sig till tolvslaget?

Och når klockan slår tolv-midnatt, går Kronstam ut på balkongen (eller Brommaträdgården) för att titta på fyrverkeriet? Pussa sin hustru. (Och grannens.) Och alla andra. Jubla och fira.

Och sen står nog Kronstam därute i Stockholmsvintern och analyserar den exklusiva champagnen, smaklökarna i behåll, in i minsta detalj… För han är ju mer skärpt än någonsin, just vid midnatt på nyårsafton!

Eller hör Bengt-Göran Kronstam till dem som tycker det är viktigt att öppna det dyraste och finaste vid midnatt, just för att visa att man kan och har råd? Ungefär som de bortskämda ungdomar som ”vaskar” champagnen på Sveriges innekrogar… Eller så kanske det har att göra med den uppsjö av champagneflaskor Kronstam har fått av producenter, importörer eller andra, så en Clos du Mesnil mer eller mindre gör nog ingen skillnad i den välfyllda källaren?

Uppfylld av sina egna chimärer?

Kronstam skriver mycket idiotiskt, men det där sista var nog något av det dummaste han skrivit.

Möjligen kan man ju undra hur Sveriges ”främste, mest inflytelserika och mest erfarna” vinskribent kan skriva sådan medioker prosa.

2010-12-20

Apropå krior och rättning (i ledet?)

Grodan har förklarats inkompetent av ArtbergOmVin.

Bloggen Vingrodan har hittat ett bättre fält än kriarättning (för vilket den saknar kompetens): påvisande av svenska vinskribenters textstölder. Utländska vinartiklar översätts rakt av och presenteras som egna!

ArtbergOmvin, december 10

”Art-vem?” kanske du frågar.

Artberg (Hans till förnamn) är en till synes övervintrad socialistromantiker som även skriver om vin på sin webbsida artbergomvin.nu. Och dessutom är han bokligt bildad (synes det)! En riktig (gammal) latinare säkerligen, med tanke på bl.a. ordval. (Minns ni att det fanns en skolform som hette ”latin”? Inte det?)

Förutom att vara en född kverulant (vilket Grodan kan ha en viss sympati för) är han tyvärr i det närmaste illitterat på internet och på kommunikation.

Men han läser dock Vingrodan, vilket uppskattas mycket. Men kommer man med obefogad och ogrundad kritik så får man vara beredd på att Grodan ger igen.

Så om Vingrodan är en inkompetent kriarättare (d.v.s. rättare av skoluppsatser, för dem som inte är hundra år gamla) så är nog Artberg minst lika mycket en inkompetent vinprovare och kommunikatör. Nu är i och för sig mycket av det som skrivs om vin på en inte märkbart högre nivå än många skoluppsatser, så Artberg har en poäng. Men saknar kompetens? Nej, inte alls!

Artberg är uppenbarligen ännu en av dessa som irriterar sig på Vingrodan och använder nedgörande epitet, men som inte klarar av att presentera några konkreta argument. Grodan börjar bli van vid gyttjebrottning…

Men söta, rara så det kan bli hos Tre Kronor

”Med mousserande viner är det väsentligt att man känner sockerhalten i vinet. Nästan alla mousserande viner har socker tillsatt. Inom EU gäller från 2009 att alla mousserande produkter som använder benämningen Brut ska innehålla minst 5 gram socker per liter och högst 12. Tidigare var den övre gränsen 15 gram, men det har ändrats förra året. Många producenter har glömt att ändra så du måste kolla själv. Vi har naturligtvis koll på de viner vi rekommenderar här.

Sedan är det så enkelt att om sötman stiger upp mot 15 gram per liter så måste du ha någon sötma med i den mat du lagar, annars upplevs vinet sötare än det är.”

Vinklubben Tre Kronor

Vinklubben Tre Kronor är ju inte direkt känd för att vara vederhäftig i sina texter. Å andra sidan har de för vana att koka ihop de mest besynnerliga vin- och matkombinationer.

I citatet ovan börjar de med ett faktafel. Förvisso är övre gränsen för brut 12 gram socker per liter. Men att det skulle finnas en undre gräns vid 5 gram per liter är nog en villfarelse. Kanske har de fått för sig att det ska vara ”ultra brut”, ”brut nature” eller annat under 5 gram. Men detta är ju helt fel. Ingen sådan regel existerar. Brut är 0 till 12 gram. (Men för låga sockerhalter kan andra beteckningar användas som alternativ. Vill Tre Kronor veta mer så finns information på Wikipedia)

Sen kommer de ju med en ganska grov anklagelse som nog skulle få de flesta champagneproducenter (och producenter av andra mousserande viner inom EU) att hoppa högt. Att producenterna inte vet att regeln är maximalt 12 gram per liter för en brut. Och att många producenter därför gör brut med upp till 15 g/l. Vinklubben Tre Kronor torde ha hällt i sig ganska mycket champagne (eller kanske snarare billigare bubbel) för att få till det på det viset. Ganska upprörande och allvarlig anklagelse kan man nog säga: "Många producenter har glömt att ändra så du måste kolla själv". Grodan vill nog se några fakta bakom det påståendet om Grodan inte ska tolka det som ytterligare ett tecken på Tre Kronors okunnighet om vin.

Men med den mat de föreslår så kanske det inte spelar någon roll: stekt lax med bacon, dragon, majonnäs (eller majonäs om Tre Kronor föredrar), dill och russin! Kusligt.

Vinklubben Tre Kronor har nog inte heller förstått att upplevelsen av sötma i vinet är mycket relativ. Den är helt beroende av andra saker, i första hand syran i vinet. Ett vin med 15 gram socker per liter kan smaka torrare än ett med 6 g/l, p.g.a. dess syra. Men det bryr sig förstås inte Tre Kronor om. Eller förstår inte?

Kanske är det ett sätt att försöka slå blå dunster i ögonen på dem som de håller provningar för. ”Ni måste veta sockerhalten, och vi på Tre Kronor kan berätta vad den är!”

Sen är det ju ganska ironiskt att ”Vinklubben” Tre Kronor illustrerar det hela med två viner som inte alls berörs av de regler som de börjar sin text med, ett från Australien och ett från Sydafrika. (De har även med ett tredje vin, från Italien)

Men det finns mer som bara Vinklubben Tre Kronor vet.

”För dig som vill höra något nytt så har den druva som tidigare hette Prosecco upphört att existera inom EU. Efter 2009 har EU beslutat att druvan heter Gerla och numera är det bara ett vin från Venetodistriktet i Italien som heter Prosecco. Ingen verkar ha uppfattat denna förändring, men förr eller senare ändrar väl sig systemhemsidor mm. Och då är du förberedd med senaste nytt och kan bara konstatera att.....där kom dom!”

Druvan upphör att existera. Stackars druva. Och ingen annan än Tre Kronor har uppfattat att så är fallet, uppenbarligen inte ens Systembolaget. Kanske har Tre Kronor missat att det ännu inte finns någon Prosecco från 2010 att köpa. Fram till dess gäller de gamla reglerna.

Det blir bättre: Druvan heter inte alls Gerla. Den heter Glera.

Det är synd att några som verkar ha tagit på sig någon sorts folkbildande mantel, med alla de vinprovningar de har runt om i landet, själva har så lite vinbildning.

2010-12-09

Att föra folk bakom ljuset, att slå blå dunster i ögonen: Att äga det man inte äger – en vingård!

”vi vill slå ett slag för Dina Vingårdars upplevelse att ”hyra en vinrad” och bli delägare i en vingård. En mycket älskad present där 80 procent blivit delägare genom rekommendation. Alla som har besökt någon av våra vingårdar vet vad vi talar om. Känslan att få se sin egen vingård, mötet med dessa underbara människor bakom vinet och till sist men inte minst njuta av det kvalitativa, unika vinet framtaget endast för delägare. Fantastiska upplevelser sammantaget men även var för sig.”

VinOlivs senaste nyhetsbrev till "medlemmar"

Beklämmande vilka lögner man kan hitta i reklamtexter. Vinoliv har redan tidigare uppmärksammats av Grodan för sina underliga texter om vin. Men här är det kanske till och med allvarligare. ”bli delägare i en vingård” säger de i sin reklamtext för Dina Vingårdar.

Dina Vingårdar är annars mest känt som ett sätt att betala dyrt för viner som är av måttlig kvalitet.

Hyr en vinrad” säger de på Dina Vingårdar, men i själva verket får man ingen vinrad alls. Man betalar bara en hel del pengar och sen får man ”förmånen” att ”få” ett antal flaskor vin varje år. Räknar man ut vad kostnaden blir per flaska är det knappast särskilt förmånligt. Vinerna är oftast av (i bästa fall) mellanklasskvalitet. Och dessutom är du tvungen att själv åka ner och hämta dem. (Eller betala hemtransporten.) I slutändan blir det ett dyrbart sätt att köpa måttligt spännande viner.

Besök ”din vinrad” uppmanar de också - men finns det någon vinrad eller några vinstockar som är just mina? Nej! Jag har ju ändå betalt hyra, enligt Dina Vingårdar, så då borde jag ju ha någon rad som är just min, eller hur? (Grodan kunde ju dessutom ha nöjet av att vältra sig i leran under ”sin egen” vinstock!)

Vinoliv går ännu länger och säger att du blir delägare i en vingård. Det gör förresten även Dina Vingårdar i sitt marknadsföringsmaterial (Dina Vingårdar sätter visserligen ibland delägare inom citationstecken, men det förändrar i praktiken inget. Vinoliv passade dessutom på att sätta ”hyra” inom citationstecken, men ”delägare” utan citationstecken).

Både Vinoliv och Dina Vingårdar använder ordet delägare upprepade gånger i sitt marknadsföringsmaterial.

Har du någonsin drömt om att dricka vin från din egen vingård? Att uppleva atmosfären på en vingård ute på den franska landsbygden? Att vandra bland vinrankor? Att resa mellan pittoreska byar inbäddade i vackert, böljande vinlandskap? Att känna dofter och smaker från det franska köket och njuta av goda viner från din egen vingård?

Hyr din egen vinrad och bli ”delägare” i en fransk vingård. Att hyra en vinrad är både lärorikt och roligt. Genom att hyra en vinrad blir du ”delägare” i en vingård och är välkommen att besöka din vingård så ofta du vill.

Dina Vingårdar

Fantastisk, jag är delägare i en vingård och får till och med tillåtelse att besöka min egendom!

Vinmakaren gör ditt specialvin i en begränsad kvantitet. Ett vin som du i egenskap av delägare har möjlighet att köpa från vingården till ett mycket fördelaktigt pris.

Dina Vingårdar

Ett specialvin gjort bara för mig som delägare. Trot den som vill!

Delägare – då har man väl någon sorts äganderätt? Man kanske får aktier i företaget?

Nej inte alls. Vinoliv, liksom Dina Vingårdar, far med osanning, lögner, bluff och båg.




Går folk på sådant här trams? Kanske. Kanske inte. Men det blir inte mindre lögn för det.

2010-11-30

Som det kan bli med som

Det är mer eller mindre bra viner som släpps på Systembolaget varje månad. Det är också mer eller mindre bra kommentarer som skrivs om dem. En vinskribent som brukar få många stilpoäng (grodpoäng) är Elke Jung på Vinbanken. Ibland är det svårt att förstå vad hon menar, ibland blir det bara konstigt. Fast det är i alla fall i allmänhet ganska småtrevligt och inte i första hand självförhärligande. (Vilket ju är trevlig omväxling till mycket annat som produceras av diverse vinskribenter). Här är senaste upplagan (i urval):

Nyheterna på Systembolaget den 1 december är lika många som bra. Dilemmat för vinfantaster är med andra ord mer av ett lyxproblem när många bra viner slåss om uppmärksamheten. Möjligen spelar vinernas höga prisnivå in och gör valen självklara. Oavsett högt pris eller inte har det varit mycket svårt att utelämna vin till månadens Topp 10-lista. Ber om överseende med att några producenter fått fler platser som att vissa druvsorter fått stort utrymme. Se det som ett urval direkt från hjärtat av undertecknad.

Först ut är många bra mousserande viner. Budgetköp denna månad är Ferrari Brut från Italienska området Trento. Pinot noirsskumpan André Clouet Brut Millésimé 2002 smakar både generöst av frukt som att den är elegant mineralsnitsig. Komplexa, mogna och balanserade Comtesse Lafond Brut Vintage 1998 är strålande utan övriga kommentarer som att Blanc de Blancs från Deutz 04 och R & L Legras 02 är finfina köp (om än på höghög prisnivå).

Australiensiska rieslingviner kommer alltmer och de är överlag välgjorda, druvtypiska och rena viner där inslag av rök och mer eller mindre uttalad petroleumkaraktär sätter en tydlig stiltyp såväl för druva som ursprungslandet. Peter Lehmann 01, Wigan 03 och Pewsey Vale 04 har alla "ålder" vilket är lika ovanligt (att vi får till Sverige) som festligt och läckert! Alla nya vita viner är bra köp som att producenterna är fantastiska. Svagaste nykomlingen är möjligen Sicilianska Planeta Chardonnay från 08. Vinet uppvisar bättre balans mellan fat och frukt än någonsin tidigare (äntligen!) men smakens mittpartiet gör en tydlig dipp. Om vinet är i tunnel eller s k fas spelar mindre roll när månadens andra nya vita är så mycket bättre. Notera speciellt Kalifornienproducenten Au Bon Climat vars chardonnay 08 är ett vin långt över det vanliga.

Bland de röda kan ni välja fritt efter egna favoriter och utifrån område, stil eller druva. Har genomgående satt godkänd och fynd på alla nykomlingar. Förutom på två. Lite trist är det möjligen att nämna dem och i mitt tycke svagaste valen men det förenklar å andra sidan recensionen. Två för mig helt a-typiska Châteauneuf-du-Paper, Xavier Vins och Domaine Matieu, smakar båda syltigt saftigt av söt frukt. Det är inget "fel" på det men säger mer vilken vinernas generella stil är och som man sedan gillar eller inte. Känn din smak med andra ord. Domaine La Barroche Signature från samma område har å andra sidan alla rätt med bra drag av kryddor som vitpeppar och mörk frukt. "Skolboksnöffen" Domaine de Pegau Cuvée Réservée från 07 är också hur bra som helst. För Italienvinvänner är det redan julafton och förutom Ornellaia 07 hittar ni godingar från producenter som Gaja, Clerico, Bruno Giacosa, Masi, Poliziano och Barone Ricasoli.

Man kan prenumerera på Vinbankens månadsbrev (som tur är är det inte ett månads brev) här: http://www.vinbanken.se

2010-11-25

Grodkusin: En fällkniv?

Det är trevligt att se att det finns andra som irriterar sig på dålig journalistik och misslyckade produktioner. Speciellt i vinbranschen.

Jens Dolk, som skriver om vin i Sveriges andra huvudstadsdrake, har nog inga förutsättningar, och kanske heller inga ambitioner, att konkurrera med Sveriges främste vinskribent och vinjournalist (enligt egen utsago), som skriver i Sveriges första drake (och som dessutom med egna händer skapat beställningssortimentet, men Grodan återkommer till det vid ett annat tillfälle). Jens Dolk är nog långt ifrån så narcissistisk som behövs för att komma upp i den nivån.

Men skriver man i en av Sveriges största morgontidningar borde man i alla fall ha ett visst uns av kompetens och kvalitet. Bra mycket mer än ett uns till och med.

Jens Dolk har nog dock gjort sig mest känd som den vinskribent som ståtar med att prova så få viner som möjligt. Ju färre viner han provar desto bättre vinkritiker är han, enligt egen uppgift.

Nyligen uppträdde han i ett webbteveavsnitt på TV4, ”Nyhetsmorgon – vecka 46: Veckans vintips med Jens Dolk”. Anders Öhman, som skriver om vin och mat på bloggen Öhmans Mat & Vin, har uppmärksammat det. Med all rätt häpnar han över innehållet i videosnutten/teveprogrammet. ”Jens Dolk i rutan: Finn Fem Fel!” är rubriken på Öhmans inlägg. Grodan ska inte återge hela inlägget utan uppmuntrar istället läsaren att gå till originalet (kanske kan vara något för WoW News att ta efter?). Följ bara länken ovan.

Två små smakprov dock:
  • ”mat å vin hänger ihop med smaken” – jo, en djupsinnig insikt av en professionell vinkritiker
  • ”detta är en sherry” – om ett vin som kommer från ett helt annat område men liknar sherry

Läs hela historien här: ”Jens Dolk i rutan: Finn Fem Fel!

Heja Öhman! Välkommen till groddammen!

Vecka%2046:%20Veckans%20vintips%20med%20Jens%20Dolk